WWW.DISSERTATION.XLIBX.INFO
FREE ELECTRONIC LIBRARY - Dissertations, online materials
 
<< HOME
CONTACTS



Pages:   || 2 | 3 | 4 | 5 |   ...   | 33 |

«Innehåll Riksdagen första resan Riksdagen första resan Spanien! Ansatser till svensk motståndsrörelse Kulturfront och Antifascistisk Samling ...»

-- [ Page 1 ] --

Ture Nerman

Trots allt!

Minne och redovisning

Stockholm 1954

Innehåll

Riksdagen första resan

Riksdagen första resan

Spanien!

Ansatser till svensk motståndsrörelse

Kulturfront och Antifascistisk Samling

Trots allt!

Bakgrund och start.

Hitler härjar — Sverige hukar

Linjen.

Styrelser och anställda

”Trots alles tryckeri.”

Förlag och affärer.

Motståndare och mystiska gäster.

Trots allt! och överheten.

I bann hos socialdemokratin

Goda vänner, trogna grannar

Riksdagen andra resan

Tillbaka på Stockholms-bänken.

Riksdagen andra resan

Dagligt liv på Helgeandsholmen.

I gruppen.

Riksdagarna 1946-1953

Att vara riksdagsman

Kalabaliken i Klara

Kalabaliken i Klara

Jag tror — trots allt!

Jag tror — trots allt!

Denna sista del av Nermans memoarer omfattar tiden från 1930, dvs tiden i ”kilbomspartiet” (SKP/SP) och återgången till de socialdemokratiska fadershuset (behandlar medborgarkriget i Spanien, kampen mot fascismen m m). Karl Kilbom, har också skrivit memoarer om samma tidsepok: Cirkeln slutes (som tar upp åren 1925-1952). – Red anm 1 Tredje och sista minnesboken har fått titeln Trots allt! Den har sin motivering i, att bokens centrala del ägnas den tidning, som i de hårdaste Hitler-åren var min tillvaro och med sitt namns patos helt fyllde sin utgivare.

De åren verkar redan mansåldrar borta. Allt rasar ursinnigt förbi i tider då det händer mycket.

Många här nämnda personer, vänner i samarbete för gemensamma ideal, är redan ur striden, på väg in i mörkret och glömskan. Det är inget att göra åt det. Envar fäktar i sin lilla — för en och annan lite större — scen, och ridån går obönhörligt ner för premiäraktörer som statister.

Men dramat, det stora mänskliga frihetsdramat, går vidare. Med livet självt. Vars enda verkliga drama är frihetens.

Tredje minnesboken skildrar, hur en poet och grälmakare fortsatte bråka in i slutet av sitt sjunde decennium. Något lugnare dock med åldern. Ungdomen hade dansat på anapester.

Efterhand gled rytmen in i mera fasta jamber. De sjunkande rytmerna kommer kanske. Ännu kan de inte redovisas.

T.N.

Riksdagen första resan Riksdagen första resan När det svenska kommunistpartiet omedelbart före sin sprängning hösten 1929 satte opp T.

Nerman som tvåa till förstakammarvalet i Stockholm, var det för min del en ren formalitet. Vi kunde bara ta ett mandat, och risk för vistelse på Helgeandsholmen för någon annan än första namnet, Oskar Samuelson, låg utanför alla sannolikhetskalkyler. Samuelson var veterligt lika frisk som jag och bara ett halvår äldre. Jag kunde lugnt inrikta mej på att fortsätta mitt fria poet-, journalist- och föreläsarliv. Dit hörde vid det här laget bl.a. att redigera veckobilagan Från kulturfronten i partiorganet Folkets Dagblad, ordna mina Skrifter i samlad upplaga på partiförlaget Fram, skriva en bok om Otto Lindblad och en översättning åt Tidens förlag, resa landet runt och föreläsa Världshistorien i fickformat, Imperialismens historia, Frihetsdiktaren Orvar Odd, Spritkultur och annat. Göra fanns alltså — och så kunde man ha det lugnt och skönt hela somrarna ute på Blidö.

1930 gick också, som väntat, lugnt ifråga om det parlamentariska. Men så på höstsidan kom budet, att Oskar Samuelson hade fått en befattning i försäkringsanstalten Folket allt för krävande att kunna förenas med riksdagsmannaskap, och så var det färdigt!

Där stod jag nu, visserligen förtifyra år gammal och på sätt och vis grånad i politiken men alltjämt en politikens lättmatros, en lyriker utan särdeles förstånd på de realfrågor som avhandlas i ett så allvarligt sällskap som en folkrepresentation. Min ambition hade aldrig legat åt det parlamentariska. Vad i all världen skulle jag göra i den svenska senaten?

Vad var det att vara riksdagsman? Det kunde vara något mycket pampigt: partiledaren i talarstolen i en folkets livsfråga. Jag hade på sin tid med stor vördnad hört Hjalmar Branting tala i andra kammaren en hel timme på ett visitkort i handen. Jag hade hört Karl Staaff satirisera Arvid Lindman med bitande elegans. Inför sådana folkrepresentanter stod man ju i andakt. En riksdagsman kunde också vara — var väl i regel — en enkel sakkunnig men torr utskottsledamot och lokal hemmastorhet. Den typen hade jag respekt för men som poet mindre känsla. Ingendera typen låg för mej.

Nå, jag hade fått rollen och måste ta den. Avsäga mej skulle se fegt ut, och det kunde ju onekligen vara lustigt att pröva på. Kamraterna i riksdagsgruppen fick väl vägleda mej, och så var det att hålla föredrag så gott det gick. Prata var jag ju inte blyg för, så mycket föredrag och föreläsningar som jag hade begått. Det var alltså att hugga i och representera den 2 revolutionära arbetarklassen — d.v.s. vad jag hade inhämtat av mina år i arbetarrörelsen. Inga som helst illusioner om att kunna utföra något praktiskt realpolitiskt. Lagstiftningen kodifierade bara i efterhand de faktiska maktförhållandena. Men man kunde ju deklarera, rädda sin själ, även om ingen utanför Folkets Dagblads läsekrets märkte det. Och kanske kunde man ge socialdemokraterna någon liten tankeställare. Zeth Höglund hade vid budet om mitt inval rekommenderat mej att hålla tummen på den stigande stjärnan Rickard Lindström.





Moje Västberg, min gamle kamrat från Nya Sam hållets redaktion i Sundsvall, nu själv desillusionerad andrakammarledamot, undervisade mej om parlamentet: ”De intelligenta blir cyniker här och de arbetsdugliga blir utskottshästar.” Och S. H. Kvarnzelius, liberale plåtslagarmästaren, numera landshövding och senator, något bekant från min Sundsvalls-tid, undrade när vi åter möttes: ”Nerman kommer väl inte att prata mycket?” Det anses i det svenska parlamentet opassande att begära ordet sin första riksdag, ja, sina tre första. Men dels har jag aldrig haft något emot det opassande — ett kanske billigt men dock sätt att bli uppmärksammad — och dels var jag faktiskt gruppledare, t.o.m. hel grupp på egen hand, och grupperna måste ju uttala sej i remissdebatten. Carl Vinberg, Samuelsons och min företrädare, också gruppledare och grupp, hade yttrat sej tillbörligt i remissdebatterna, t.o.m.

sin första. Han brukade, skämtades det, hålla överläggning med sin enmansgrupp i en vrå av kammaren inför viktiga avgöranden. Jag måste alltså prata remiss och även en del annat — som ensam partistämma i kammaren tyvärr mer än jag ville.

En försenad sammanräkning fördröjde min fullmakt. Två dagar före remissdebatten hade jag den emellertid och steg in till första kammarens talman Axel Vennersten för att presentera mej och begära ordet i remissen.

Den gamle textilhövdingen mottog mej mycket vänligt och mönstrade mej en aning

farbroderligt, så sägande:

— Ja, herr Nerman hör väl till dem som kan behärska orden... Jag svarade, att det hoppades jag. Det skulle inte vara någon fara för överdrivna fraser. Men sin uppfattning hade man ju.

— Javisst, sa talmannen och tillade försynt: Trots allt har vi ju något gemensamt.

Så tog mej Vennersten, högermannen, farbroderligt vänligt, vädjande till min stilkänsla. En klok man och en god man. Korruptionen hade börjat, mycket smart.

Och så blev det dags för remissdebatten och min parlamentariska debut. Hur skulle jag lägga den för att få uppmärksamhet kring mina synpunkter? Tidningen Social-Demokraten kom mej till hjälp med uppslaget. Den skrev i en översikt över den nya riksdagskatalogen den 10 januari, att ”herr revolutionsskalden Ture Nerman” skulle komma att efterträda herr

Samuelson som första kammarens ende kommunist:

”Men det kan ju aldrig skada om man finge litet riksdagsprotokoll på vers.” Ja, tänkte jag inför piken: Ett ska ni åtminstone få! Och beslöt skriva jungfrutalet på hexameter, som ju är ett lätt versslag och där man lättast kan stoppa in vardagliga fraser så att folk inte märker versen när man läser den som prosa.

Jag delgav ingen annan än min bror Birger mitt uppslag. Han fann det gott och uppmuntrade mej. Först skrev jag förstås ner tankarna på prosa och omskrev dem sedan på vers men förelade hexametern i prosaform för min lilla partigrupps två ledande män, Nils Flyg och Karl Kilbom. De granskade, fann talet innehålla vad som borde sägas och märkte bara rena sakliga prosan.

Och så kom dagen, den i 7 januari. Jag kom till orda tidigt, omedelbart efter de stora partipamparna, Möller, Trygger, Sandler och finansminister Hamrin — i regeringen C. G.

3 Ekman. Jag hade emellertid noga följt med vad alla föregående ”ärade talare” hade sagt och plockat in några fraser av ett par tre av dem i min hexameter. Och så klev jag då opp i talarstolen.

Där var en viss uppmärksamhet i den rätt fullsatta kammaren, man undrade i någon mån vad den där poeten skulle ha att förkunna. Läktarna var fulla. På diplomatläktaren råkade sitta bl.a. kronprins Gustaf Adolf med kronprinsessa och dotter Ingrid, på vanliga läktaren broder Birger. Jag satte igång med manuskript men med en relativt van föreläsares relativt fria framförande. Jag lyckades hålla prosastilen ganska länge men kom, enligt Birger, till sist in i daktylernas rytmiska farozon. Inte ens experten Johan Bergman på Värmlands-bänken tycktes ha märkt något. Han sa åtminstone inget. Om han nu förresten var inne.

När jag hade slutat dröjde det inte många minuter förrän Dagens Nyheters riksdagsreferent sökte opp mej. Han hade anat något och ville låna mitt manus. Det fick han, och DN tryckte av nästan halva anförandet. Det gick alltså efter beräkning. Hade jag pratat prosa, så hade jag avfärdats med fem rader i pressen och ingen hade fäst sej vid mina synpunkter. Nu kanske ändå någon betänkte något lite i innehållet. Jag hade velat göra något formellt ovanligt för att få fram min tendens. Kanske var det också lite pojkaktig nonchalans, men Social-Demokraten har huvudansvaret för mitt tilltag.

Strax efter Dagens Nyheter kom det en vaktmästare: Talmannen ville tala med mej. Jag gick opp till hans bord.

— Det talas om, sa Vennersten, att herr Nermans anförande var rytmiskt. Någon sorts orimmad vers... Ja, utan skämt.

— Ja, svarade jag, det var hexameter. Jag tyckte det var roligt att göra det.

— Jaja, replikerade Vennersten gemytligt, det var så roligt.

Flera kammarledamöter uttryckte vänlig uppskattning av debuten. Klefbeck, den gamle gode prästen, kunde hålla med om åtskilligt, en annan socialdemokrat, Granath, fann en frisk fläkt i anförandet, högermannen Enhörning var nådig och hoppades att jag skulle trivas. Reuterskiöld, bondeförbundsprofessorn, var mycket artig: ”Tack för det vackra talet! Innehållet kan jag ju inte instämma i. Men det var ett tal just passande i första kammaren.” Man fick vara nöjd — Reuterskiöld var expert på författningsfrågor. Jag stötte också utanför kammaren på Per Albin Hansson, som lite överlägset yttrade: ”Jag hörde, att det var ett gott söndagsskoletal.” Tydligen hade man inte imponerat som revolutionär. Det framgick också av pressrecensionerna. Men det tog mej inte djupt. Sovjet-revolutionens och Kommunistiska Internationalens utveckling hade redan gett mej en del att tänka på som revolutionär.

På tal om vers hade jag emellertid förekommit med sådan i första kammaren långt tidigare.

1914 hade nykterhetsmannen August Ljunggren där läst opp och med protokollet införlivat min förbudsdikt: Ska vi vänta?

* När jag nu, tjugutre år efteråt, ser mej om i min första riksdagskatalog, den av 1931, så är det liksom alla återblickar en vemodig sak. Av första kammarens 150 ledamöter 1931 var vi 1953 kvar 9. De flesta av de avgångna har också redan avgått ur livet.

Men innan jag går vidare bör jag erinra om, hur riksdagen vid min entre såg ut partimässigt.

Där satt i första kammaren 1931: 47 nationella ( höger), 18 bondeförbundare, 5 liberaler, 22 frisinnade folkpartister, i frisinnad vilde, 54 socialdemokrater och i kommunist, summa 148.

Härtill kom talmannen, formellt partilös, och i plats vakant. I andra kammaren var ställningen:

4 73 högermän, 27 bondeförbundare, 4 liberaler, 28 frisinnade, 90 socialdemokrater och 8 kommunister. Arbetarsidan var alltså i minoritet i bägge kamrarna, även med den kommunistiska oppositionen inräknad. Högern hade ännu inte gjort sina senare förluster till Bondeförbundet, och stads- och lantliberaler gick ännu åtskilda. Vid styret satt en frisinnad minoritetsregering C. G. Ekman, ny efter Arvid Lindmans högerkabinett i maj 1930.

Utrikesminister var landshövding Fredrik Ramel, ecklesiastik biskop Samuel Stadener.

De riktigt gamla från seklets början såg jag inte mera. De kunde knappast finnas kvar — enda undantaget var Carl Lindhagen. De flesta av senatens adel och godsägare hade tagit farväl.

Jag har räknat ut, att ännu 1910 fanns där 15 grevar, 15 friherrar, 15 bruks- och godsägare, 53 höga ämbetsmän, 19 företagare och 12 militärer. Kammarens yngste var det året lantbrukaren Johan Nilsson i Skottlandshus, med tiden kammarens talman och ålderspresident. År 1931 hade adeln kvar bara i greve och i friherre (plus 7 enklare adelsmän), bruks- och godsägarna var 8, ämbetsmännen hade smält ihop till 32, företagarna till 14, militären till 2. Däremot hade lantbrukarna nästan sjudubblats till 33. Och så hade det kommit en ny stor och växande grupp: funktionärer och icke-statliga tjänstemän på 18 man och ett par arbetare. Genomsnittsåldern i kammaren, som Iglo var 59 år och 1922 hade sjunkit till ett minimum på 52 år, var nu åter oppe i 57. Jag var alltså inte någon åldersbelastning för ”gubbhuset”. Yngst 1931 var socialdemokraten Ruben Wagnsson, fem år yngre än jag.



Pages:   || 2 | 3 | 4 | 5 |   ...   | 33 |


Similar works:

«C u r ren t C o n c e p t s i n Minimally Invasive Surgery of the Abdomen a,b, a *, Katy L. Townsend, Milan Milovancev, DVM BVSc, MS KEYWORDS  Laparoscopy  Dog  Cat  Minimally invasive  Biopsy  Ovariectomy  Cisterna chyli ablation  Adrenalectomy KEY POINTS  Laparoscopic and laparoscopic-assisted procedures are well established in veterinary surgery, with novel minimally invasive approaches and procedures described regularly in the peer-reviewed literature.  Advances in preoperative...»

«  Maine Principals’ Association     Coaches’ Handbook 1  August 2015   MAINE PRINCIPALS' Who taught you to throw a ball? To shoot baskets? To swing a bat? To run correctly? Chances are good that you remember those first coaches by name, even if they were not parents or family members. If ASSOCIATION you were lucky, your early coaches were patient and encouraging. They didn’t give up on you when the ball seemed too large or when you thought you had failed. They made sure you were...»

«3 Chariots of fire: God’s throne-chariot And above the dome over their heads there was something like a throne, in appearance like sapphire; and seated above the likeness of a throne was something that seemed like a human form. (Ezek. 1.26) God’s throne-chariot The image of God sitting on his throne is a strongly visual one and begs the obvious question: what did it look like? The places to begin to try and answer this question are the three great visions of God reported by Isaiah, Ezekiel...»

«Intercultural Communication Studies XIX: 2 2010 Beom Face Threatening/Supporting Strategies in Korean and American TV Presidential Debates: A Cultural Comparative Study Khisu Beom, Sungkyunkwan University The purpose of this study is to investigate cultural differences in face-threatening and face-supporting strategies employed in presidential debates in South Korea and the United States. We conducted a quantitative content analysis of exchanges in the 1997 and 2002 Korean presidential debates...»

«Lifestyles, social milieus and voting behaviour in Germany A comparative analysis of the developments in eastern and western Germany Dissertation zur Erlangung des Doktorgrades (Dr. rer. soc.) des Fachbereichs Gesellschaftswissenschaften der Justus-Liebig-Universität Giessen Vorgelegt von Ingvill Constanze Mochmann aus Bonn 2002 To my parents who taught me to fight for what I believe in Acknowledgements First of all, I would like to thank Prof. Dr. Steffen Kühnel for his helpful comments and...»

«Metal-catalyzed asymmetric hydroformylation : towards the understanding of stereoselection processes Cornelissen, L.L.J.M.DOI: 10.6100/IR643446 Published: 01/01/2009 Document Version Publisher’s PDF, also known as Version of Record (includes final page, issue and volume numbers) Please check the document version of this publication: • A submitted manuscript is the author’s version of the article upon submission and before peer-review. There can be important differences between the...»

«Connections Day 2016 | Question & Answer Academics, Classwork, and Grades | p. 1 Alcohol and Other Drugs | p. 3 Athletics | p. 4 Cars and Parking | p. 5 Clubs and Organizations | p. 5 Greek Life | p. 6 Orientation | p. 7 Recreation | p. 8 Residence Life and Housing | p. 9 Safety | p. 11 Work Study and Jobs After Redlands | p. 14 Additional Resources and Miscellaneous Questions | p. 14 Academics, Classwork, and Grades After you use your two included May Terms can you still go on a May Term study...»

«Mar´ del Mar Gallardo (Ed.) ıa JCSD 2015 Actas de las XXIII Jornadas de Concurrencia y Sistemas Distribuidos DCTI 2015 Actas del Doctoral Consortium en Tecnolog´ ıas Inform´ticas a M´laga a 10, 11 y 12 de junio de 2015 Jornadas organizadas por el Mobile Networks and Software Realibility Lab de la Universidad de M´laga en el Edificio de investigaci´n a o Ada Byron c El contenido de las ponencias que componen estas actas es propiedad de los autores de las mismas y est´ protegido por los...»

«Om Yoga Its Theory and Practice by Swami Nirmalananda Giri ©Copyright 2006 by Atma Jyoti Press http://www.atmajyoti.org http://blog.atmajyoti.org Contents Preface: Yoga and Freedom Chapter One: Why Yoga? Chapter Two: The Word That Is God Chapter Three: Om Yoga Meditation Chapter Four: Breath and Sound in Meditation Chapter Five: Points For Successful Meditation Chapter Six: Om Yoga–Ashtanga Yoga Chapter Seven: The Foundations of Yoga Chapter Eight: Om in the Upanishads, Bhagavad Gita, and...»

«Kierkegaard Studies Edited on behalf of the Søren Kierkegaard Research Centre by Niels Jørgen Cappelørn and Hermann Deuser Walter de Gruyter · Berlin · New York Yearbook 2009 Kierkegaard’s Concept of Irony Edited by Niels Jørgen Cappelørn, Hermann Deuser and K. Brian Söderquist Walter de Gruyter · Berlin · New York Kierkegaard Studies Edited on behalf of the Søren Kierkegaard Research Centre by Niels Jørgen Cappelørn and Hermann Deuser Yearbook 2009 Edited by Niels Jørgen...»

«Birth Spacing and Sibling Outcomes Kasey S. Buckles, University of Notre Dame Elizabeth L. Munnich, University of Notre Dame August 2011 Abstract This paper investigates the effect of the age difference between siblings (spacing) on educational achievement. We use a sample of women from the 1979 NLSY, matched to reading and math scores for their children from the NLSY79 Children and Young Adults Survey. OLS results suggest that greater spacing is positively associated with test scores for older...»

«2011 University of Delaware Watermelon Pollenizer Trial Gordon Johnson & Emmalea Ernest University of Delaware Elbert N. & Ann V. Carvel Research and Education Center 16483 County Seat Highway Georgetown, DE 19947 (302) 856-7303 gcjohn@udel.edu emmalea@udel.edu Introduction The purpose of the 2011 Watermelon Pollenizer Trial was to evaluate both special pollenizer varieties and regular diploid watermelon varieties in an in-row planting arrangement with standard seedless watermelons. Ten special...»





 
<<  HOME   |    CONTACTS
2016 www.dissertation.xlibx.info - Dissertations, online materials

Materials of this site are available for review, all rights belong to their respective owners.
If you do not agree with the fact that your material is placed on this site, please, email us, we will within 1-2 business days delete him.